Vintergatan välver sig där mörkret tar vid
"Ur stjärnstoft är vi alla komna"
En växelverkan mellan tanke och tid

Kompositioner, konstellationer vaknar för att sedan somna

Ur synlinjers dimensionerade och mäktiga djup

Ett meteorregn genom rymden, föränderlig men stum
Ett galaxiskt dis upplyst vid himlakroppars stup
Exploderande solar öppnar ett livsmysterium


Moder jords strömmar skyndar mot himmelsbryn
Fostrade av livskraftens dunkla gömma

Och evolutionens drama präglar hela vyn
Befäst i de tillgångar som vi börjat tömma


En silverljus och skir månskensstrimma
Förgyller atomsfären till en tempelsal
Jag fångas av upptäckters gryningstimma

Där mörk energi gör sitt värv som sträng principal

Jag balanserar på stjärnhopars glittrande arkad

När jag färdas längs universums ostadiga stråt
Där teorier samlas i kolumn och rad
Och ovissheten sjunger sin segerlåt


"Och till stjärnstoft skall vi åter varda"