Hon sa att jag har aldrig nånsin träffat någon som du
Där jag ligger i hennes säng fullt påklädd

Kostymen har jag på det är ju lördag
Och följde med dig till en fest jag aldrig annars hade gått på?
Jag märker ganska snabbt att hon ej känner mig så väl

Om hon hade gjort hade hon varit mer försiktig
Jag märker ganska snabbt för hon skrev brev till mig igår
Och jag hatar mig för jag vet att jag, jag kommer svika


Jag ser henne i ögonen sen ställer jag mig upp
Och jag vänder mina fickor ut och in

Mina pusselbitar faller över hennes golv
Och det är nånting jag inte har berättat
Hon sätter sig på golvet och ser över det jag har

Och hon börjar fast jag vet att det är hopplöst
Jag sätter mig i fönstret som så många gånger förr
För att vänta på att de ska inse det är lönlöst


Ändå har hon jag inte sett på många år
Så jag chansar och jag ber att hon ska pussla

Hon har nåt i sin blick jag inte sett på många år
Så jag ser på henne och manar henne ?pussla?


Bitarna är brända, de är trasiga och så
Dom är snea, allt för små och allt för stora
Tro mig när jag säger jag har försökt i 20 år

Jag har aldrig lyckats lösa mer än halva
Hon måste fått en flisa i sitt öga eller nåt
De är våta och de skär mig in i märgen

Hon snyftar till mig tyst att ?detta kommer aldrig gå?
Och jag småler när jag nickar i förståelse


Hon skrev till mig igår att det är nåt jag inte vet
Det var nånting som hon skämdes för att säga
Hon skrev att hon fått sår på sina händer och sin hals

Utav bitar som var vassa och för tunga
Hon sa att inte hon gav upp men att hon sen förstod
Att den tyngsta biten måste hon få hjälp med

När hon skriver så så har jag lust att ringa upp
Och be och be och be att hon kommer tillbaka