En man han tjänt herr lagers gård
I sommar, vinter år för år.
Säg mig, vem sörjer nu för dig?


För slit och släp under himmel grå
Han blott sitt bröd som löning får.

Säg mig, vem sörjer nu för dig?

Så kommer hastigt budet in:

- Vår herre lägrar dotra din!
Säg mig, vem sörjer nu för dig?


Och trälen genom dörren steg,
Han lämna plogen vid åkerns teg.
Säg mig, vem sörjer nu för dig?


- Herr lager hör nu mina ord,
Min doter till din hora gjord.

Säg mig, vem lyssnar nu till dig?
Och lager sa I vredesmod:
- Du värnar ej om ditt trälablod.

Säg mig, vem lyssnar nu till dig?

Varken öl eller vin dig ämnat,

Ej heller ägorätt
Dock Skula, Skorpa, Skalk.


Träl visste ej ett ord utav
Förrns strupen hans var skuren av.
Säg mig, vem skulle värna om dig?


- Det här är nog bot för idag
Och dotra tar jag vid behag.

Säg mig, vem skulle värna om dig?

- Kom ska jag visa dig min rätt

Att trösta dig på valfritt sätt.
Säg mig, vem sörjer nu för dig?


"O tack!" Han sa med gråtmild röst
Och stötte kniven uti hans bröst.
- Säg mig, vem sörjer nu för dig?